Andra dagen med Ludvig hängde vi vid Seepark. Seepark var det som räddade mig från värmen under de första veckorna här, en värme som var nästintill outhärdlig. Seepark är en trevlig sjö där såväl badare som sköldpaddor trivs. Vi hade först högläsning ur min tyska bok och vandrade sedan upp i ett torn som fanns där. Lite väl kallt denna dag för mig dock, som enbart hade shorts, linne och en väldigt tun tunika.

I Freiburg kommer man nästan överallt med cykel. Jag har en och Ludvig skulle få låna en av Basti. Cykeln att låna var dessvärre inte tillgänglig förrens senare under dagen och vi trodde därför att tiden på förmiddagen skulle spenderas till fots. När vi kommer ut från min lägenhet på morgonen dock så står det en sparkcykel och ett badmintonracket lutandes mot ett träd. På dem sitter en lapp där det står Zu verschenken. Det betyder i princip “att ge bort”, “till skänkes” eller liknande på svenska. Vi tog därför glatt sparkcykeln, som blev Ludvigs färdmedel resten av dagen.

Efter bara några veckor i Freiburg fick jag besök hemifrån. Ludvig, en vän från mitt program på Chalmers som också har gjort samma utbildning i Freiburg, kom hit och hälsade på. Första riktiga kvällen grillade vi tillsammans med Basti, en av hans gamla vänner som bor här. Vi höll hus på Bastis balkong med utsikt över Schwarzwald. Att få igång grillen var ett litet äventyr i sig, då hans tidigare inköpta “antändare”, har ingen aning om vad det heter, vägrade att ta eld. Efter att ha försökt med både pinnar och tidningar, pausade vi och gick en promenad längs floden Dreisam. Samma flod som rinner precis utanför mig!

Till vårt sällskap då hade vi en stor glassförpackning med tre skedar. Omnomnom! Jag har verkligen blivit helt galen i glass här nere, tycker att det är så gott. På vägen tillbaka gick vi förbi en liten affär och köpte oss nya “antändare”, så att grillen äntligen ville starta igång! Maten blev aningen sen, men bättre sent än aldrig. Lite samma motto gäller för detta inlägg, då besöket var för mer än två veckor sedan nu. Väntar dock nytt besök nu till helgen. #yayvadkul

Söndagar i Tyskland är verkligen en vilodag. Alla affärer är stängda och människorna på gatan minskar markant. Idag var det dessutom molnigt, vilket fick min motivation att gå ut att dö helt. Då är det tur att jag har Jenny! Hon kom hit på morgonen och vi lagade först pannkakor samt pluggade tyska. Sedan tog vi en promenad i kvarteren kring mig, åt ett håll som jag inte hade utforskat förut. En sak som jag gillar i Tyskland är att det ofta finns färgglada hus. Man kan se gröna, blåa, rosa, gula, persikofärgade och som i detta fall röda. Vi passerade, förutom färgglada hus, en hel del graffiti samt ett “kvarter” som kändes helt övergivet. Det var som förfallna lador med många gamla saker. Häftigt att se, även om det inte är ett ställe jag vill vara kvar särskilt länge på. Några av detaljerna därifrån ser ni på bilderna ovan.

Vi vandrade i min stadsdel som heter Haslach. Haslach har en stor industridel, men jag bor precis i utkanten och märker knappt av det. För mig känns det mer som att jag bor i mysiga Stühlinger, som ligger några hundra meter bort. Förhoppningsvis blir det en söndagspromenad där också någon helg.

Samma dag som min Olympus inköptes, tog jag och Jenny en fotoeftermiddag. Det är därifrån som bland annat bilderna till inlägget för Olympusen kommer från. Av logiska skäl så blev bilderna på kameran tagna med min Canon. Här är dock två bilder som togs med Olympusen och enbart har redigerats via deras app på mobilen! Därifrån ser kvalitén bra ut, men får se hur det blir på datorn sedan. 

Hursomhelst, fotoeftermiddagen var hur mysig som helst! Vackert ljus, bästa sällskapet och bilder som jag faktiskt blev riktigt nöjd med. Kommer ett inlägg i dagarna med det bästa därifrån. 

Förförra fredagen spenderade jag i Vauban, uttalas vå-bå, tillsammans med några ur klassen. Det var otroligt fint ljus vid spårvagnshållsplatsen jag och Jenny kom till, och det tillsammans med en vägg täckt av växter utgjorde en bra fotoanledning! Jag tyckte åtminstone att bilderna blev trevliga.

Vauban är Freiburgs kanske mest alternativa område, vilket inte säger lite då hela Freiburg är ganska alternativt. Folk bodde i ombyggda husbilar och hade betydligt fler trädkojor än en genomsnittssvensk, samt växter och massvis av prylar som påminner mig om föreningsrummen på Chalmers. När vi gick för att handla, passerade vi en grupp, cirka 20 stycken, som satt kring en lägereld. Dansandes, drickandes, rökandes och sjungandes med en speciell stil. Så ovanligt mot hemma. Miljöombytet är en av de saker jag tycker är härligt i Freiburg. Jag skulle aldrig vilja bo här i fem år, men tre och en halv månads total omväxling från Göteborg är underbart.

Under kvällen lagade vi en vegetarisk lasagne. Lasagnens “köttfärs” bestod av en grönsaksröra med morötter, krossade tomater, spenat och soltorkade tomater. För att göra hela lasagnen lite mer göttig varvade vi lagren med mozzarella. Omnom!