Kirschblüte Bonn

Alla som känt mig någorlunda länge vet att jag är galen i körsbärsblommor. De senaste veckorna har jag blivit så glad av att vara ute, då var och varannan gata har ett fantastiskt rosablommande träd. Därför är jag själv förvånad över att jag inte tidigare upptäckte att Bonn, som ligger hyfsat nära Aachen, tydligen är känt för en gata fyllt med körsbärsträd. Googla Kirschblüte Bonn så ser ni hur det borde se ut.

Men i veckan hittade det även till mig, och därför blev det gårdagens söndagsutflykt med min nyvunna men så härliga vän Pauline. Vädret här i Tyskland vid påsk har varit 23 grader och sol, så jag har fått växla över till min favorit –och enda jag tog med mig hit… – sommaroutfit. Dock kom vi någon vecka för sent, så gröna blad hade börjat titta fram överallt, men det är ju inget vi kunde göra något åt så då var det inte mer med det.

Massa blommor. Överallt.

Favorit-sommarkläderna på!

kirschblüte bonn

Förutom blommor så har Bonn riktigt fina och färgglada byggnader i sin gamla stad.

Pauline och jag.


Cappuccinosucht

Så när jag inte är ute och reser då? Då spenderar jag en hel del tid på mitt favoritcafé, Café Hase, drickandes Cappuccino. Med mig har jag plugg, jobb och bilder som ska redigeras.  Tyvärr har jag den senaste tiden utvecklat ett starkt cappuccinoberoende och det är något jag ofta unnar mig i min vardag. Då ett av mina stora intressen är privatekonomi, är det något jag har ifrågasatt flertalet gånger.

När jag var yngre, kunde jag över huvud taget inte förstå de som nästan varje dag köpte med sig kaffe till jobbet eller i skolan. Vilket slöseri, då det kostar ca 500kr i månaden – räknat på en billig kaffe för dryga 20 kr, på vardagarna (22,5 dagar). Pengar som man enligt mig kunde lägga på bra mycket roligare saker. Den bilden har jag dock helt fått vända om här. Jag vill tbh inte veta hur mycket pengar jag har spenderat på cappuccinos och kaffe det senaste. Men det gör inte mig så mycket, för innebörden/värdet av kaffet har förändrats för mig. Många koppar går åt för att träffa vänner. Då ser jag det inte som att spendera bara på kaffet, utan på umgänge med personer jag gillar. Även när jag sitter själv och jobbar på caféer. Jag kan koncentrera mig bra mycket bättre där än hemma i lägenheten, och jag har också räknat på att jag tjänar mer på tiden det tar för mig att dricka min kopp kaffe än vad den kostar. Värt.

Är lite inne på att utveckla en enkel kaffe-app. Typ som dreams, fast där man både kan klicka i när du väljer att köpa din kaffe, samt när du verkligen vill men avstår. Får se om tid finns. Kanske på nästa cafébesök?

 


Lille

Så, dags för sista mellanstoppet på Frankrikeresan, nämligen Lille! Staden i sig var fin, även om jag – och vid detta laget antagligen ni – har blivit lite mättad på Franska städer. Missförstå inte, jag älskar fortfarande arkitekturen av hela mitt hjärta, men den ena staden är den andra lik så det är längre inget stort wow när jag kommer till en ny plats.

Mellan mina två flixbussar hade jag cirka 2 timmar. Perfekt för en frukost tänkte jag. Perfekt för att inte har öppnat än tänkte caféerna. Så i en timma fick jag strosa omkring i Lille, vilket var fint och trevligt tills en full man började skrika och gå efter mig. Usch. Även min sista baguette på resan blev riktigt misslyckad. Min besvikelse var enorm när jag fick in en ungsuppvärmd, ej egenbakad, baguette. Så den fick inte vara med på resan. På tal om bröd dock, hos Louise så fick jag ett fantastiskt gott hembakat dinkelbröd med frukt och nötter. Då det dessutom inte behövde jäsa, vilket enligt mig är bland det värsta med bakning, var jag fullt taggad när jag kom hem på att baka det själv. Sagt och gjort, ett otroligt lätt recept senare hade jag mitt bröd. Så glad, har tack vare det varit extremt taggad på min frukost den senaste tiden…

Receptet på dinkelbröd med fruktoch nötter hittar ni hos ICA här, men ingen gång av de nu flera gångerna jag har bakat brödet har jag gjort exakt som det sa. Ena gången bytte jag ut hälften av yoghurten mot mjölk, och även nu när jag har gjort det senare använde jag vatten. Blev en lite krispigare skorpa, men annars ingen skillnad. Har även haft i torkade tranbär – skrev först kranbär. Hej svengelska! – , valnötter, hasselnötter, solrosfrön, pumpakärnor. Struntade i toppingen andra gången för den åkte ändå bara av.

Lille Straße

Gata i Lille. Så mysigt, men så likt resten av städerna.

LIlle

En av alla de mäktiga byggnaderna som sågs i Lille.

Dinkelbröd med frukt och nötter

Dinkelbröd med frukt och nötter. Så gott!


Draußen-Frühstück

Förra veckan prövade jag för första gången konceptet #utefrulle – dvs äta medhavd frukost utomhus. Så jäkla bra grej – budgetsmart, frisk luft och man känner sig så pigg efteråt. Jag och Luise halvfuskade dock lite då vi köpte med oss baugette och så kallade schnecken. Schnecken är som bullar, fast på något sätt ändå inte alls. Oftast större, oftast med olika fyllning och lite fetare. Vi delade på två – en med valnötter och lönnsirap, och en med kanel. Till det såklart en termos te! Vår ursprungliga plan var att gå till en park med körsbärsträd, men en stor besvikelse senare konstaterar vi att de inte blommar alls än. Istället blev det vid en mysig sjö i Köln, som inte var helt fel det heller.

utefrulle

Luise och jag med våra schnecken.

Den mysiga sjön med massa svanar.


Lyon

En heldag i Lyon. Började med en en backig caféletning, med en välförtjänt och efterlängtad fransk frukost, samt jobb. Jag jobbar som frontendutvecklare på det underbara företaget Sigmastocks. En av de bästa sakerna med mitt jobb, förutom mina kollegor, måste ändå vara möjligheten att jobba vart jag vill, när jag vill. Som i Lyon, ätandes franska baguetter och marmelad.

Det här med att resa själv. Vanligtvis reser jag alltid för att hälsa på någon, eller med någon. Resan till Lyon var därför första gången som jag reste själv. Jag trodde att jag skulle älska det. Inte behöva anpassa mig efter någon, utan göra precis det jag ville, när jag ville det. Kunna släntra med kameran, utan stress av att någon väntade på mig. Men nu med facit i hand, är det inget jag gör om.

Nackdelarna var för stora. Visst, man kan äta på ett mysigt café. Men utan någon att prata med mer än servitören, förlorar det helt plötsligt sin charm. Jag tycker om att jobba på caféer och njöt verkligen av min frukosttid, men jag var ju där för att upptäcka Lyon. Även utsikter, botaniska parker- Lyon har Europas största park enligt min host, med både rosenträdgård och ett zoo – och crêpeätande är inte lika kul själv. Att gå en dag utan att ha någon att prata med, fick mig att känna mig så ensam. Upptäckarglädjen jag i vanliga fall känner var som bortblåst och jag ville bara återvända med min Flixbus till vännerna i trygga Aachen. Framförallt när det var dags för kvällsmat.

Jag hade sett framför mig, hur jag skulle sitta på en fransk restaurang och äta trerätters. Sniglar, någon god huvudrätt och crème brülee. Men när det väl var dags, kände jag bara nej. Jag vill inte sitta själv, vid ett bord. På caféer kan jag jobba eller redigera bilder. Men på restaurang, kommer det inte på tal att plocka upp datorn. Så istället för den där mysiga restaurangen jag hade föreställt mig, blev det på en shady kinarestaurang precis vid stationen.

Missförstå mig inte. Lyon var en otroligt fin stad, som jag gärna återvänder till, och jag är väldigt glad att jag åkte dit. Att jag provade att resa själv, för nu vet jag åtminstone. Egenresande är inget för mig.

sigmastocks work

Såhär ser det alltså ut när jag jobbar

nuage café

croix rousse view

Utsikt från Croix Rousse

gangduclito

Uppmärksamhet för tabuifierade saker, behövs!

Notre Dame

Den imponerande Notre Dame

lyon körsbär