Svenja zu Besuch – In Freiburger Stadt

img_1073

Freiburgs Altstadt

freiburg

img_1083

Haus zur Schwarzen Katz

img_1055

Canon EOS 5D Mark II

Efter Münstermarknaden vandrade vi omkring i Freiburg och dess innerstad. Ytterst mysigt. En sak som är lite speciell här i Freiburg, är att många hus heter något. Det kan vara alltifrån lejonets hus till någon persons hus. Jag tycker att det är kul att det får stå kvar och kan inte låta bli att fundera kring historierna bakom. Vilka var dessa personer? När döpte man huset? Varför döpte man det? Ibland står det när, som exemplet här ovan, men inte alltid.

Som ni kanske har märkt i tidigare inlägg, finns det mycket gatukonst här. Jag är ett stort fan av det också, när det väl är konst. Klotter är en annan sak, men fin graffiti eller målningar tycker jag verkligen höjer en stad. Någon dag vill jag bara ut och fota gatukonsten i denna stad, även om tiden just nu saknas mig. Prov, besök och inlämningar får gå före både fotandet och bloggen, men hoppas att det lugnar ner sig efter nästa torsdag.


Svenja zu Besuch

svenjaimg_1020

img_1022

 

img_1027

“Neuer Süßer”, det vill säga vin som producerats i år och inte helt vinat till sig än utan har smak som vindruvesaft

img_1030

Jenny och en något udda Kürbis

img_1031

Det var inte bara jag som fotade marknaden

img_1035

img_1041

Canon EOS 5D Mark II

För två veckor sedan var min tyska vän Svenja på besök från Frankfurt. Hur kul som helst att hon kom hit och såg hur jag hade det, speciellt med tanke på att hon fick se Freiburg ur sin soliga och bästa sida. Att kunna äta frukost på balkongen i slutet av oktober, det är ingenting jag är van vid.

Efter att ha sovit ut och ätit vår frukost på balkongen, bara för att jag kan säga det igen, drog vi oss in mot stan och den dagliga marknaden som finns där. Konceptet liknar lite bondens marknad i Göteborg, då lokala bönder kommer in till staden för att sälja sina grönsaker och frukter. Något jag har upptäckt här är att tyskarna blir som pumpagalna under hösten. Pumpa heter på tyska Kürbis och överallt kryllar det av olika sorters Kürbis, Kürbisrecept och höstmenyer med Kürbisrätter. Inte mig emot, eftersom jag tycker Kürbis är riktigt gott och verkligen har börjat uppskatta säsongsbetonad mat.

På marknaden fanns det också flera som sålde så kallat Neuer Süßer, vilket är ett sorts vin från årets säsong. Det är dock inte helt färdigt vin utan alkoholprocessen har snarare precis börjat. Därför är det grumligt och smakar snarare som vinbärssaft än som alkoholhaltigt vin. Jag tycker att det liknar det alkoholfria man kan dricka i Sverige men min syster höll inte riktigt med om det när hon fick smaka. Det sägs att kärt barn har många namn, och det gäller även för Neuer Süßer. Här i Freiburg är Neuer Süßer det vanligaste, men kommer du till andra vinregioner kan det bland annat heta Neuer WeinBitzler eller Sauser. 

Nu till lite tysk grammatik. Anledningen till att det heter Neuer Wein istället för Neu Wein, Neuer Süßer istället för Neu Süß, är att vin är en alkoholhaltig dryck och därmed har artikeln Der, vilket gör att alla adjektiv i dessa fall ska sluta på -er. Så då vet ni det.

Ibland förundras jag lite över skillnader i humor här och hemma. Här är det, kanske inte helt normalt men ej heller konstigt, att man sitter med en gosedjursorkester och spelar för att få pengar. Om jag känner mitt Sverige rätt, hade det skapat väldigt många sneda blickar där. Det har även gällt andra saker. När vi var på en vinkällarvisning så drogs det ett skämt om att männen behövde breda axlar för att kvinnorna skulle kunna luta sig därpå. Medelåldersmänniskor skrattade lite sådär lagom, medan tanken som flög i mitt huvud var “Det där hade aldrig gått hem i Sverige utan setts som totalt negativt“. Men det är sånt här jag gillar med att vara utomlands. Man får ett nytt perspektiv.

 


Am Schönberg

img_0219 img_0248 img_0250 img_0255 img_0266

img_0277

Canon EOS 5D Mark II

Dag tre på Ludvigs besök cyklade vi till Vauban för att vandra tillsammans med Natalja från klassen. Vauban ligger intill berget Schönberg, som på svenska ungefär skulle betyda “vackra berget”. Jag förstår varför. Med en utsikt över Freiburg och stora vinfält är det svårt att inte bli imponerad. Jag tror att vi gick omkring i någon timma samtidigt som vi smååt av både ljusa och mörka vindruvor. Med handen på hjärtat, tror jag att de är de godaste vindruvorna jag har ätit.  Tur för mig att det säljs vindruvor på marknaden här varje lördag, där lokala bönder/odlare säljer sina varor. Får helt enkelt ta och köpa fler!

Bredvid vinfälten fanns även åkrar där kor gick och betade. Mitt bland dessa låg det ett övergivet jakttorn som vi bestämde oss för att klättra upp i. Det var dock lättare sagt än gjort, då vi behövde ta oss igenom ett buskage med väldigt taggiga växter som hade en förmåga att fastna i min kofta. Om och om igen. Jag vill skriva att det var värt för att man fick en ännu finare utsikt, men då hade jag ljugit. Ända anledningen till att det kanske var värt, är att jag nu har en historia att berätta. Trots att den inte ens är bra…


Europa Park

img_3263

img_3262

Idag har hela dagen spenderats i Europa Park. Det är ett stort nöjesfält i närheten av Freiburg som är känt för sin tematisering. Många av Europas länder finns representerade så jag kan stolt säga att jag idag bland annat har varit i Grekland, England, Spanien, Italien och Island. Tematiseringen tyckte jag var väldigt bra gjord, med många smådetaljer och stilar som man såg växlade och speglade sitt land. Just nu hade de halloweentema i hela parken. Pumpor låg utspridda längs med gatan och spindelväv, häxor och andra läskiga objekt kunde dyka upp lite varsom. Så. Välgjort. Så. Bra.

Av berg- och dalbanorna var det två stycken jag föll lite extra för. En hade många, höga och branta nedförsbackar. Det gjorde att när vi satt längst fram var det som att blicka ut över ett stup i någon sekund innan vagnen rasade ner för backen. Den andra av mina favoriter hade loopar och twistar som resulterade i att man åkte uppochner flertalet gånger. För er som inte vet eller har gissat sig till, så hör jag till dem som tycker att ju större, högre, läskigare, magkittlande en berg- och dalbana är, desto bättre.

Det som var synd nr ett var att vi inte hann/orkade prova någon av de Cocktails som serverades på de tillhörande hotellen. Dessa Cocktails ska nämligen vara, citat av min vän i München: “De godaste Cocktailsen jag någonsin smakat”. Ger mig dock en anledning att åka tillbaka! Det som var synd nr två var att jag inte tog med mig en kamera pga. stöldrisk, så därav iPhonebilderna.

Totalt sett dock en superdag!


Seepark

seepark1 img_0196 seepark2

Andra dagen med Ludvig hängde vi vid Seepark. Seepark var det som räddade mig från värmen under de första veckorna här, en värme som var nästintill outhärdlig. Seepark är en trevlig sjö där såväl badare som sköldpaddor trivs. Vi hade först högläsning ur min tyska bok och vandrade sedan upp i ett torn som fanns där. Lite väl kallt denna dag för mig dock, som enbart hade shorts, linne och en väldigt tun tunika.

I Freiburg kommer man nästan överallt med cykel. Jag har en och Ludvig skulle få låna en av Basti. Cykeln att låna var dessvärre inte tillgänglig förrens senare under dagen och vi trodde därför att tiden på förmiddagen skulle spenderas till fots. När vi kommer ut från min lägenhet på morgonen dock så står det en sparkcykel och ett badmintonracket lutandes mot ett träd. På dem sitter en lapp där det står Zu verschenken. Det betyder i princip “att ge bort”, “till skänkes” eller liknande på svenska. Vi tog därför glatt sparkcykeln, som blev Ludvigs färdmedel resten av dagen.